I medlet av april gick European Liberal Forums (ELF) vårmöte av stapeln i Bryssel. ELF är en sammansättning på 57 olika liberala tankesmedjor både i och utanför Europa. Politiskt är ELF kopplat till det europeiska ALDE-partiet, där bland annat Svenska folkpartiet har sin hemvist i Europaparlamentet.
Föga förvånande var det EU-valet som dominerade både under de officiella talturerna och runt kaffeborden i pauserna. Det finns två orsaker till detta, dels organisationens ekonomi, dels världsläget. Den ekonomiska biten är mer pressande: Det är mängden liberala parlamentariker som avgör storleken på ELF:s finansiering under de kommande fem åren, efter valet i juni. Verksamheten finansieras med gemensamma EU-medel, så gruppens storlek avgör hur mycket pengar ELF får.
Pengarna får inte användas till kampanjarbete, utan går till att forska i, studera, utvärdera och lyfta fram liberala frågor och värderingar i Europa. Och här kommer vi till den andra biten: världsläget.
Politik är som bekant en pendelrörelse. Det handlar om att hitta en balans mellan alla människors vilja. Ibland svänger den mer mot den tillåtande sidan, ibland svänger den tillbaka mot det mer begränsande och förbjudande hållet. Just nu känns det som om pendeln snarare spinner än svänger, och dessutom i en mycket hög hastighet.
På samma gång som vi i Europa nått nya höjder av individuell frihet och mänskliga rättigheter så ökar trycket på att förbjuda vissa människor och deras tillgång till dessa rättigheter. Det handlar om samma polariserande tendenser som vi redan i flera års tid kunnat skönja i USA. Det polariserade samhället är verklighet även här, och skiljelinjen verkar dessutom gå mellan de (antaget binära) könen: Enligt en färsk undersökning visar unga kvinnor liberala tendenser, medan unga män går mot en mer konservativ riktning.
Ett europeiskt ödesval
Om mindre än 50 dagar går Europa till ett val där vi väljer riktning för de kommande åren. Det är ingen hemlighet att vi är en brokig skara med många olika viljor och intressen. Men jag vill tro att vi delar samma mål och drömmar: Att få vakna i trygghet på morgonen, koka kaffe på drickbart vatten ur kranen, gå till ett jobb vi själva vill göra, komma hem till en familj eller partner vi själva valt samt tillbe (eller låta bli) den gud vi vill och säga högt det vi har på hjärtat utan rädsla för repressalier. Och framför allt bestämma över våra egna kroppar.
För oss är dessa saker självklarheter. Är det då så förvånande att de som lever utanför Fort Europa vill ha samma saker? Det är just det motståndet som ytterhögern rider på: Vi mot dem, stäng ut, släng ut, vi måste barrikera oss. Det är självklart att vi måste ha våra gränser och vårt försvar i skick, men ibland blir rädslan för det okända litet väl oproportionell. Med själviska och irrationella handlingar kan man snabbt försätta en massa andra människor i nöd.
I Europa svänger pendeln i snabb takt. Polen är tillbaka på den liberala sidan, medan Slovakien vänt riktning mot det illiberala hållet. Ungern är en konstant, där Viktor Orbán konsoliderar sin makt och begränsar individens frihet med små små ingrepp som inte märks nu, men som om några år kommer att vara katastrofala. När den fria pressen försvinner finns det ingen som ställer vattenverkets chef till svars då det slarvats och fuskats så att vattnet i kranen inte längre är drickbart. När rättsväsendet inte längre är oberoende så spelar det ingen roll vad det står i lagen, för den behöver vissa inte bry sig om. När samhällets sekularisering inte längre given så är det fritt fram att förtrycka och bestraffa dem som inte hör till majoritetsreligionen.
Det värsta är, att detta inte är något nytt. Vi såg allt detta hända för hundra år sedan, och vi vet alla vad som hände sen. Problemet är att de röster som kunde berätta hur hemskt det på riktigt var har tynat ner till en viskning och kommer inom kort att tystna helt.
Vi vet ju nog vad som är rätt och fel. Det svåra är att göra något åt saken.
Ted Urho
Verksamhetsledare
Tankesmedjan Agenda
P.s. Missa inte Nicke Torvalds nya pamflett om Finlands första 30 år i EU. Läs mer här om Nickes avskedsturné.
