Det var fullt hus på Luckan i Helsingfors på tankesmedjan Agendas diskussionstillfälle om mänskliga rättigheter. I diskussionen deltog vicehäradshövding Leo R. Hertzberg, ordförande för Seta åren 1978–1979, riksdagsledamot Eva Biaudet samt Agendas verksamhetsledare Ted Urho. Diskussionen modererades av Larrie Griffis, kulturproducent vid Luckan i Helsingfors.
När fick du senast frågan om din sexuella tillhörighet? Spelar den sexuella läggningen någon roll, i så fall för vem och i vilka sammanhang?
Leo: – Jag minns inte att jag någonsin skulle ha fått den frågan. Däremot kommer jag ihåg att jag i något skede blivit tillfrågad om jag haft några homosexuella erfarenheter.
Eva: – Inte så ofta, men jag tror att det kan bero på att jag har varit både gift och frånskild och har barn och barnbarn. Däremot kan folk försöka skada mig genom att kalla mig lesbisk, för att en ”riktigt” kvinna ska inte ta så mycket plats som jag gör.
Ted: – Förr hände det oftare, men då jag kommit ut så offentligt i Svenskfinland, så är det nog ingen som mer behöver fråga. Däremot kan det ännu hända att folk blir överraskade då det kommer fram, vi är så väldigt indoktrinerade i att alla ska vara heterosexuella.
Vad var det som fick dig att börja jobba för mänskliga rättigheter?
Leo: – Då jag kom ut i arbetslivet på 1950-talet så levde vi ännu i ett väldigt stagnerat samhälle. Det är ju inte många som kommer ihåg det nu, men hur man skulle leva sitt liv var väldigt kodifierat i lag. Till exempel var lönskaläge, det vill säga då två ogifta personer hade sex med varandra, länge kriminellt. Innan 1734 var det dessutom dödstraff som gällde, då du tredje gången dömdes för det. Fram till 1948 var dessutom hor, det vill säga sex utanför äktenskapet, brottsligt i Finland. Det fanns enkelt hor, där den ena parten redan var gift med någon annan och dubbelt hor, där båda parterna redan var gifta med någon annan. Jag tyckte det var viktigt att jobba för att öppna upp ett samhälle som hade stått still väldigt länge.
Eva: – Jag trodde allt var bra när jag växte upp, men har genom hela livet fått lära mig att så inte är fallet. Som ung var jag dessutom väldigt frihetsälskande och inte så auktoritetstrogen, och jag upplevde inte att de vuxna runt om mig skulle ha tyckt att det var fel. Sen tycker jag det är viktigt att man också fortsätter lyssna på andra och våga ändra åsikt. Till exempel i fråga om transpersoner så tänkte jag länge att det var fel att påbörja hormonbehandlingar för tidigt, jag ville ju skydda barnen. Men då jag hörde ungas berättelser ur det riktiga livet, så förstod jag hur viktigt det var för dem att få börja med hormonbehandling i tid.
Ted: – Jag varseblev orättvisorna i samhället redan som barn, då jag läste en bok om apartheid i Sydafrika. Den handlade om två bästa vänner som bodde på samma farm, men hade olika hudfärg. Då de skulle fylla sju och börja i skolan, så måste de skiljas åt och aldrig få umgås igen. Det väckte en låga i mig, som har brunnit sedan dess. Att jag blev aktiv inom hlbtiqa+-rörelsen kom mycket, mycket senare. Då jag växte upp var homosexualitet inget att vara stolt över, tvärtom. Jag kommer ännu ihåg hur jag slog upp ordet ’homosexuell’ i ett gammalt uppslagsverk vi hade hemma, och definitionen var ’onaturlig, avvikande.’ Jag lät mig definieras av det väldigt länge.
Enligt nyhetssajten Europaportalen har antalet fullvärdiga demokratier i EU minskat mellan 2006 och 2021 från 17 länder till 8 länder. Hur hotade är mänskliga rättigheter i Europa?
Leo: – Det är inte självklart att mänskliga rättigheter bara går framåt, utan det går en vågrörelse i dessa frågor. Men bara för att man inte kan jobba med de här frågorna på samma sätt i hela världen, så betyder det inte att man ska jobba för att göra framsteg i de länder man kan.
Eva: – Vi har kommit långt på vägen från det att rösträtt enbart hörde till dem som var män och ägde mark. Men samtidigt ser vi att det finns rörelser som försöker motverka mänskliga rättigheter. Här nyligen var jag på ett människorättsmöte i Geneve där ordet ’naturliga familjer’ började smygas in. Det gäller att hela tiden vara på sin vakt och se vem det är som försöker föra fram vad, och skapa system som bildar bromsar, då någon försöker ta bort rättigheter av individen. Det vi ser i USA att hände med aborträtten är fruktansvärt.
Ted: – Vi lever i en värld där vi blir allt fler, våra resurser blir mindre och det bokstavligen brinner i knutarna. Då är det tyvärr så att människan tänkte på sig själv i första hand, och främlingar i andra hand. Därför är det viktigt att prata om och benämna att vi i en rättsstat tar hand om varandra och stöder varandra, även om man inte själv kan ta sig undan när det hettar till eller man inte passar in i normen av något skäl.
Text: Ted Urho
Bilder: Matilda Grindgärds
