Förra hösten gav tankesmedjan Agenda ut Henrik Stenbäcks bok Fyra år i opposition , som handlade om Svenska riksdagsgruppens fyra år i opposition. Det var första gången på 36 år som Svenska folkpartiet inte satt i regering.
Det är en politisk sanning att alla partier strävar efter regeringsmakt, men för Svenska folkpartiet handlar det om så mycket mer. Agenda bad tre erfarna SFP:are teckna ned några tankar om varför det är så viktigt för just SFP att sitta med i regeringen.
För partisekreterare Fredrik Guseff handlar regeringssamarbete om att slå vakt om det finlandssvenska runt omkring i landet.
”I arbetet i regeringen är det nämligen i praktiken så att det är SFP som fungerar som intressebevakare och vakthund då det gäller de så kallade svenska frågorna: frågor som kan handla om allt från språkliga rättigheter på en teoretisk nivå till något lokalt projekt ute i någon svenskbygd.
Ofta får inte det här arbetet så mycket synlighet. Arbetet sköts i kulisserna med målsättningen att det bara ska fixas. Arbetet som lyckas kan man sedan notera som nya vägar eller broar i Svenskfinland eller garanterad finansiering av organisationer men ofta också helt enkelt att man tar den grundlagsenliga tvåspråkigheten i beaktande, vilket inte skulle ha skett utan SFP:s närvaro.”
Läs Fredriks kommentar i sin helhet här
Stefan Wallin, tidigare partiordförande och mångårig minister, lyfter upp hur det ofta är SFP som är som kittet som håller ihop regeringen.
”Kanske är det så att SFP:s speciella profil som folkrörelse för en språkminoritet gör partiet mer ofarligt såsom väghyvel då de stora partierna kört fast i sina djupfåror. Det blir inget nollsummespel då det mindre partiet får höra till vinnarna utan att de andra behöver förlora. Kompromisser föds dock inte av sig själva. De måste hittas på. Där har vi också en annan del av nyttan med att SFP länge suttit med i olika möjliga, även omöjliga regeringskombinationer. Man har lärt sig samarbeta och söka lösningar, även på de andras ibland kompromisslösa villkor.
Ibland kan något så enkelt som gott humör eller situationskomik öppna fler knutar än man kunde ana.
Ett element i denna rollutövning har varit att SFP brukar positionera sig nära statsministern. Rätt naturligt egentligen då statsministern ju uttryckligen visat SFP förtroende genom att vilja ha med partiet i sitt lag. I konfliktsituationer kan brobyggarrollen då praktiseras i tätt och förtroendefullt samarbete med statsministern och dennes stab, vid behov uteslutande i kulisserna.”
Läs Stefans kommentar i sin helhet här
Att SFP sitter i regering gagnar även nationen, då SFP sedan länge orienterat sig västerut, mot Norden och Europa, poängterar Astrid Thors, en av partiets mest lyskraftiga internationella profiler.
”Under många decennier har vårt engagemang för mänskliga rättigheter och rättsstaten kommit till uttryck. Ett ofta omtalat exempel är att det var Ingvar S. Melin som var den första att föreslå att Finland skulle söka medlemskap i Europarådet – organisationen som värnar om mänskliga rättigheter i vår europeiska region och som har ett starkt och effektivt regelverk till skydd för dem.
Sedermera följde att vår dåvarande partisekreterare, senare statssekreterare vid Utrikesministeriet Peter Stenlund blev den första ordföranden för Utrikesministeriets rådgivande delegation för mänskliga rättigheter. Peters tid var en tid då många nya internationella instrument utarbetades, de gyllene åren för dessa frågor. Men också senare är det många SFP:are som lett delegation och i skrivande stund leds den av Eva Biaudet.”
