Närmare 20% av rösterna och över 60 mandat i riksdagen. En vågmästarroll som fått hela det svenska politiska systemet i gungning. Vem trodde för 20 år sedan när Sverigedemokraterna med sina rötter i extrema rasistiska och nynazistiska grupperingar att partiet skulle komma att skaka om lagom-Sverige på det sätt man gjort. Läs om SD:s resa från marginalen mot inflytandet.
Sverigedemokraterna bildades 1988. Det var en fusion av tre nationalistiska organisationer: Sverigepartiet, Framstegspartiet och Bevara Sverige Svenskt. Inledningsvis var de väljarmässiga framgångarna blygsamma. I riksdagsvalet 2002 fick partiet 1,5% av rösterna. År 2006 fördubblades understödet till 2,9%. Det parlamentariska genombrottet kom så sent som 2010 då SD med sina 5,7% av rösterna passerade röstspärren på 4%. Partiet fick 20 mandat i Sveriges riksdag. Sverigedemokraterna var nu inne i det politiska finrummet.
Svensk jytky och stormvarning
Valet 2014 bjöd på något av en SD-jytky. Partiet fördubblade sitt understöd, fick 12,9% av rösterna och uppnådde en vågmästarställning som fick det politiska systemet att gunga till. Varken det rödgröna blocket eller den borgerliga Alliansen fick en majoritet och Stefan Löven (S) bildade en minoritetsregering. Men då regeringen presenterade sin budget använde sig SD sig av sin vågmästarroll och röstade med oppositionen och Alliansens budget vann. Den politiska krisen var ett faktum och Löfven aviserade nyval. Stormen reddes ut tack vara den så kallade decemberöverenskommelsen, som möjliggjorde att en minoritetsregering kan få igenom sin egen budget. Den politiska krisen blåste över, men SD hade samtidigt gett en tydlig stormvarning.
Åkessons uppdrag: Tvätta bort rasiststämpeln
SD har sitt ursprung i extrema rasistiska och nynazistiska miljöer. Och när Jimmie Åkesson blev partiledare år 2005 var hans främsta ambition att förändra bilden av Sverigedemokraterna. En förutsättning för fortsatta framgångar var att tvätta bort stämpeln från det förflutna. Sverigedemokraterna var tvungna att kapa banden till extremismen för att nå legitimitet och inflytande. En normalisering och moderering är en förutsättning för att bredda sin väljarbas.
Men att städa upp i partiet har inte varit någon lätt uppgift för Jimmie Åkesson. Hela SD:s historia har präglats av interna konflikter mellan fraktionerna i partiet. Och Åkessons ”nolltolerans” -linje mot extremism har prövats många gånger. Spänningarna har exempelvis resulterat i att SD:s ungdomsförbund har upplösts två gånger. 2015 kastades ordföranden för ungdomsförbundet SDU Gustav Kasselstrand ut ur partiet, ungdomsförbundet upplöstes och man grundade ett nytt förbund, Ungsvenskarna.
Alternativ för Sverige gör SD rumsrent
Gustav Kasselstrand är numera ordförande för gruppen Alternativ för Sverige, som i huvudsak består av uteslutna sverigedemokrater. Alternativ för Sverige ställer sig höger om SD på den politiska kartan och är ännu mer extremt i fråga om invandring. Alternativ för Sverige är ändå ett marginellt hot för SD. Tvärtom har partiet allt att vinna på den nya konstellationen. SD kan visa att man är det moderata och rumsrena invandringskritiska partiet.
Isoleringen gjorde Sverigedemokraterna till martyrer
I valet 2018 fick Sverigedemokraterna 17,6% av rösterna. Trots framgången är dörren till regeringsmakten stängd. De övriga partierna har nämligen än så länge hållit fast vid sin strategi att isolera SD. När partiet tog sina första steg på den politiska arenan vägrade de etablerade parterna rent av att debattera med företrädare för Sverigedemokraterna. Man ville inte ge det nya partiets hjärtefrågor utrymme i debatten.
”Det är dags att ta snacket” – Mona Sahlin
Men efter riksdagsvalet 2006 bytte man strategi. I stället för att ignorera valde man att utmana. Eller för att citera Mona Sahlin: ”Det är dags att ta snacket”. Isoleringen kvarstod men SD fick nu också plats i TV-sofforna. Isoleringsstrategin har varit framgångsrik, för SD snarare är för de som har isolerat. SD har kunnat odla ett martyrskap och fått ensamrätt på sin hjärtefråga, invandringspolitiken.
Öppnade dörren för SD – tvingades avgå
I takt med att Sverigedemokraterna har vuxit har isoleringstaktiken allt oftare ifrågasatts. I januari 2017 överraskade Moderaternas dåvarande partiledare Anna Kinberg Batra med beskedet att hon kan tänka sig att fälla regeringens budget med stöd av SD. Jimmie Åkesson, som förstås hoppas kunna bryta isoleringen, välkomnade utspelet. Men både bland vännerna inom Alliansen och internt i partiet fick Kinberg Batra utstå mycket kritik för att hon gläntade på dörren till samarbete med SD.
Också väljarnas dom var hård. Väljarunderstödet rasade. Anna Kinberg Batra räckte ut handen till SD – det blev början till slutet på hennes tid som moderatledare. I augusti 2017 avgick hon. En vecka före hon kastade in handduken var Moderaternas stöd nere i rekordlåga 15,2% . Minus 8,1 procentenheter jämfört med valresultatet 2014. Kinberg Batra ångrade ändå inte att hon öppnat för samarbete med SD. ”Att ta tag i besvärliga frågor betyder också att ta sina smällar”, sade hon i samband med sin avgång.
”Att ta tag i besvärliga frågor betyder också att ta sina smällar.” – Anna Kinberg Batra
I valet 2018 landade Moderaterna med Ulf Kristersson slutligen på 19,8%. Det är en tillbakagång med 3,5 procentenheter och kan ses som någon form av avvärjningsseger. Kristersson drog väl närmast en suck av lättnad för att han lyckades bibehålla positionen som näst största parti och inte passerades av Sverigedemokraterna.
Vem öppnar dörren för SD nästa gång?
I skrivande stund är det oklart hur Sveriges regering kommer att se ut. Och det kommer att vara oklart ett bra tag. Jimmie Åkesson skickade en invit till samarbete med Ulf Kristersson. Det viftade Kristersson bort och skickade istället en invit till Stefan Löfven om ett blocköverskridande samarbete. Det viftade i sin tur Löfven bort.
– Det är en tanke som kan avskrivas fullständigt, svarade Löfven. Det är klart att vi inte skall bli ett stödparti för att ge konstgjord anding åt blockpolitiken i fyra år till.
Än så länge biter sig de övriga partierna benhårt fast i isoleringen. Men isolering betyder inte att SD skulle vara utan inflytande. SD har påverkat den svenska parlamentarismen, det politiska samtalet och det politiska beslutsfattandet. Både regeringen och oppositionen har närmat sig SD:s positioner. Man har anpassat sig till SD:s retorik och allt oftare spelat på deras planhalva.
Frågan är väl inte om, utan när, något parti frestas att ta sig till makten med SD:s hjälp. I en undersökning som publicerades strax före det svenska valet uppgav 64% av moderatväljarna att de vill att Moderaterna regerar med stöd av SD. Bland Kristdemokraterna är siffran rent av 72%. Så också om en SD-invit blev Kinberg Batras fall är tanken inte helt långsökt.
”Populistpartierna är här för att stanna” – Ann-Cathrine Jungar
Det sista kapitlet i Sverigedemokraternas historia är inte skrivet ännu. Men klart är att de också i framtiden kommer att sätta sina spår i den svenska politiken. För så som Ann-Cathrine Jungar konstaterar i tankesmedjan Agendas rapport: ”Populistpartierna är här för att stanna”.
Text: Mattias Fagerholm
Texten baserar sig på tankesmedjan Agendas rapport ”Populism i Norden – från marginalen mot den politiska mittfåran”.
