Hur går det för svenskan, vården och välfärdsområdet?

”Inom sjukvården har jag blivit missförstådd helt enkelt för att motparten inte haft tillräckliga kunskaper.”

Det är fel och mycket beklagligt att det allt för ofta upplevs som att man ska behöva kämpa för sådant man enligt lag är berättigad till. Citatet ovan är taget ur Språkbarometern 2020 och gäller service på svenska inom social- och hälsovårdssektorn. Tyvärr är det inte det enda citatet i negativ bemärkelse. Trots att det i Finlands grundlag står att Finland har två nationalspråk, svenska och finska, och trots språklagens bestämmelser, så vet vi att de språkliga rättigheterna i praktiken inte alltid förverkligas.

Språkbarometern har genomförts vart fjärde år sedan 2004 och 2024 års upplaga fokuserar på språkservice i kommuner samt i någon mån på social- och hälsovård. Kommunerna delas in efter om de har en svenskspråkig minoritet eller majoritet.

Resultaten visar att de som bor i kommuner med en svenskspråkig minoritet ger lägst betyg åt språkservicen. Inom hälsovården ger den svenskspråkiga majoriteten ett betyg på 9 för skötarmottagningen, medan den finskspråkiga minoriteten ger 8,3 och den svenskspråkiga minoriteten 7,6. Generellt ger den finskspråkiga minoriteten bättre betyg än den svenskspråkiga minoriteten.

Den svenskspråkiga minoriteten ger de lägsta betygen för läkarmottagning (7,4), äldrevård (7,5), sjukhusvård (7,3) och jourmottagning (7,1). Jämfört med Språkbarometern 2020 har betygen för äldrevård och jourmottagning sjunkit markant, särskilt i kommuner med en svenskspråkig majoritet, vilket tyder på en försämring av språkservicen.

Den massiva reformen av social- och hälsovården

När det kommer till social- och hälsovården samt räddningsväsendet har en massiv reform ägt rum. Sedan början av år 2023 är det de 21 välfärdsområdena och Helsingfors stad som ansvarar för ordnandet av social- och hälsovårdstjänsterna samt räddningstjänsterna. Tidigare låg ansvaret på kommunerna.

Av välfärdsområdena är sju tvåspråkiga; Mellersta Österbotten, Kymmenedalen, Österbotten, Västra Nyland, Vanda-Kervo, Östra Nyland och Egentliga Finland. Också Helsingfors stad och HUS-sammanslutningen är tvåspråkiga anordnare av social- och hälsovård. Majoritetsspråket är svenska i Österbotten, i övriga välfärdsområden är majoritetsspråket finska. I tvåspråkiga välfärdsområden ska social- och hälsovård ordnas på finska och svenska så att kunderna blir betjänade på det språk de väljer, alltså antingen finska eller svenska.

För några år sedan skrev Hanna Seppä texten ”Allt du behöver veta om välfärdsområdesvalet (och lite till)” för Agendas räkning. Man kan säga att den här texten i visst hänseende tar avstamp i ovannämnda text. Seppä konstaterar att i välfärdsområdesreformen har man lyckats trygga svenskans ställning på strukturnivå. Det hänvisas bland annat till de tvåspråkiga välfärdsområdena, nationalspråksnämnderna, samarbetsavtalet mellan de tvåspråkiga områdena samt Västra Nylands välfärdsområdes specialuppgift.

Två år in i välfärdsområdenas tidevarv har det blivit dags att se närmare på hur de språkliga rättigheterna förverkligas, med särskilt fokus på Västra Nylands välfärdsområde. Orsakerna till det är egentligen två, dels för att se vad som gjorts då det kommer till Västra Nylands välfärdsområdes specialuppgift, dels eftersom undertecknad är fullmäktigeledamot och nationalspråksnämndsordförande i området och således har bäst koll på det som sker i just vårt välfärdsområde.

Om nationalspråksnämnderas uppgifter

Någonting som är annorlunda i de tvåspråkiga välfärdsområdena i jämförelse med de övriga är att det är lagstadgat att det ska finnas en nationalspråksnämnd i dem. Till medlemmar i nämnden väljs sådana personer som hör till den språkliga minoriteten i välfärdsområdet.

Enligt lag hör till nationalspråksnämndernas uppgifter att;

1) utreda, bedöma och uttala sig om hur välfärdsområdesfullmäktiges beslut påverkar hur de språkliga rättigheterna tillgodoses i praktiken,

2) utreda, bedöma och fastställa vilka tjänster den språkliga minoriteten har behov av på sitt eget språk och följa tillgången på tjänsterna och deras kvalitet,

3) utifrån utredningarna, bedömningarna och uppföljningen lägga fram åtgärdsförslag för välfärdsområdesstyrelsen om hur de tjänster och servicekedjor som tillhandahålls på minoritetens språk ska utvecklas och om kraven på personalens språkkunskaper och utvecklingen av språkkunskaperna,

4) i tvåspråkiga välfärdsområden där svenska är minoritetsspråk, komma med förslag om innehållet i ett i 39 § i lagen om ordnande av social- och hälsovård avsett avtal om samarbetet och arbetsfördelningen mellan tvåspråkiga välfärdsområden, lämna utlåtande om avtalet till välfärdsområdesfullmäktige samt följa fullgörandet av avtalet.

Nationalspråksnämnderna ska årligen lämna en berättelse om hur tjänsterna på minoritetens språk har genomförts till välfärdsområdesstyrelserna. Välfärdsområdesstyrelsen i det tvåspråkiga området lämnar sedan i sin tur ett utlåtande om de åtgärder som nämndens berättelse ger anledning till, utlåtandet ges till välfärdsområdesfullmäktige. Överlag då det gäller nationalspråksnämndernas uppgifter kan de skilja sig åt en aning mellan välfärdsområdena då nämnden även kan ha andra uppgifter. Det som är lagstadgat är att nationalspråksnämndens ordförande har rätt att närvara och yttra sig i välfärdsområdesstyrelsen.

Om man ser till de lagstadgade uppgifterna kan det konstateras att nationalspråksnämnden inte har befogenheter att fatta beslut. För egen del har jag tidvis upplevt det rätt frustrerande att viktiga ärenden kommer för kännedom men att verktygen för att fatta beslut inte finns.

Vi har varken befogenheter eller budgetmedel till vårt förfogande, utan vår uppgift stannar vid att utreda, uttala oss, bedöma och föreslå. Men vad sker i de fall det vi framför inte förverkligas?  Ett praktiskt exempel från Västra Nylands välfärdsområde är att nationalspråksnämnden vid upprepade tillfällen, bland annat i sitt utlåtande gällande budgeten 2025, påmint om välfärdsområdets godkända nationalspråksprogram och åtgärderna i det. Det finns alltså ett program godkänt av styrelsen men nämnden känner sig ändå tvungen att föra fram att tillräckliga anslag för förverkligande av programmet måste reserveras, däribland för språkincitament för personal som betjänar på båda nationalspråken. Ännu har frågan om språkincitament inte varit upp till behandling trots att programmet godkändes redan i december 2023 av styrelsen.

Västra Nylands välfärdsområde i fokus

Under det gångna året har nationalspråksnämnden i Västra Nylands välfärdsområde bland annat behandlat svenska enhetens övergripande målsättningar, årsberättelsen för verksamhetsåret 2023 och tagit del av och följt upp Västra Nylands välfärdsområdets specialuppdrag. Under verksamhetsåret 2024 behandlade nämnden också nationalspråksprogrammets åtgärds- och uppföljningsplan och målsättningarna i den. Nämnden besökte nationalspråksnämnden i Vanda-Kervo och Raseborgs sjukhus. Positivt är att nämnden gett flera utlåtanden år 2024 jämfört med verksamhetsåret 2023.

Under året tog nämnden kontinuerligt del av utvecklingen vid de nätverksbaserade kompetenscentren vid sjukhusen i Borgå och Raseborg. I regeringsprogrammet finns inskrivet att det i anslutning till sjukhusen i Borgå och Raseborg inrättas nätverksbaserade kompetenscenter som koncentrerar sig på att stödja och utveckla tillgodoseendet av de språkliga rättigheterna inom social- och hälsovården. Arbetet inleddes under år 2024 och görs i ett samarbete mellan HUS-sammanslutningen, Västra Nylands välfärdsområde och Östra Nylands välfärdsområde. Utvecklingsprojektet består av tre delprojekt. Det första är tvärvetenskapligt tvåspråkigt inlärningscenter och handlar till exempel om personalrotation med språkbadsmetoden. De andra delprojekten är internationell rekrytering samt digitala- och distanstjänster.

Det godkända nationalspråksprogrammets tre övergripande målsättningar är att servicen är likvärdigt tillgänglig på båda nationalspråken samt att välfärdsområdet ska ha tillräckligt med tvåspråkig personal och en fungerande tvåspråkig organisation.  Ur uppföljningen av programmet framkommer att det är flera åtgärder som framskrider enligt plan då det kommer till åtgärderna för att trygga att servicen är likvärdigt tillgänglig på båda nationalspråken men det finns även de som är utmanande och/eller kräver utveckling. Gällande att ha fungerande telefonservice på båda språken har det konstaterats att alla telefonlinjer inte fungerar felfritt på svenska och att det finns tekniska utmaningar då det kommer till uppföljningen. När det kommer till åtgärderna för att se till att vi har tillräckligt med tvåspråkig personal är det en större andel som kräver utveckling. Språkkunskaperna har ännu inte kartlagts och dokumenterats, men det ska ske under detta år. Vi har bristande personalresurser och således har främjande av språkinlärning genom lågtröskelmetoder inte framskridit enligt plan. Som framkom ovan har man inte framskridit enligt plan med språkincitamenten. Åtgärderna för att stärka en fungerande tvåspråkig organisation har i viss mån framskridit enligt plan men samtidigt finns det sådant som kunde stärkas ytterligare och sådant som är svårt att implementera. Till det som är svårt att implementera hör att det ska finns klara riktlinjer för interna möten och bemötanden samt att tvåspråkigheten synliggörs.

Positivt är att de språkliga rättigheterna i viss mån stärktes då förvaltningsstadgan reviderades 2024. Nämnden gav ett utlåtande 2024 om genomförandet av de språkliga rättigheterna i förvaltningsstadgan och betonade att de finsk- och svenskspråkiga invånarnas och servicetagarnas språkliga rättigheter och att de olika språkgruppernas behov beaktas på ett jämlikt sätt och att organisationen målmedvetet behöver vidta åtgärder, göra förhandsbedömningar av förslag till beslut, följa upp redan fattade beslut och skrida till åtgärder om det finns behov till det. I sitt utlåtande lyfte nämnden bland annat fram att direktören för svenska enheten borde vara en del av områdets ledningsgrupp. Det skedde inte, men efter revideringen ska påverkansorganens sammanträdeskallelser, föredragningslistor och protokoll jämte bilagor avfattas på finska och svenska.

Positivt var också att nationalspråksnämndens uppgifter utvidgades och efter revideringen hör det till nämndens uppgifter att;

Ändringarna är mycket välkomna, det borde till exempel vara alldeles klart att nationalspråksnämnden bör tycka till om budget och ekonomiplan innan den godkänns. Det ska finnas möjlighet att agera proaktivt istället för att i efterhand reagera med de begränsade verktyg som finns.

Hur fungerar vården i praktiken, vad säger patienter, klienter och personal?

I de invånar- och personalenkäter som genomförts i Västra Nylands välfärdsområde för år 2024 var det 478 personer som besvarade den fösta och 309 den senare och av dem hade 82 % minst goda kunskaper i svenska. I en personalenkät utförd av välfärdsområdet framkom att till hindren för en fungerande service på svenska hörde att material är bristfälligt eller dåligt översatt, brist på personal som kan svenska och att tvåspråkigheten inte beaktas i tillräcklig grad internt samt att svenskan inte upplevs som likvärdig med finskan. Detta för att nämna några hinder. I utkastet till årsberättelse 2024 konstateras att språkfrågan verkar vara mer plats- än servicebunden. De största utmaningarna att trygga svenskspråkiga tjänster och service finns utanför Hangö, Raseborg, Sjundeå och Ingå.

På basis av en invånarenkät hör Senior-info till den service där utvecklingen gått framåt beträffande de språkliga rättigheterna, andelen som alltid eller ibland får telefonservice på svenska har stigit medan andelen som aldrig får service på svenska har sjunkit från 22 % till 13 %. När det kommer till tjänster som stöder boende hemma finns det flera utmaningar, en är att distansrehabilitering idag endast erbjuds på finska, men åtgärder för att inrätta svenskspråkig service planeras till våren 2025. Gällande äldre och sjukhustjänster skrivs att tjänsterna fungerar bra på svenska i Raseborg medan Esbo sjukhus har utmaningar med att ge vård på svenska. Som med många andra tjänster ligger utmaningen i att det inte i tillräcklig utsträckning finns personal som kan svenska.

Rådgivningstjänsterna fungerar rätt så bra på svenska. När det kommer till andra tjänster för barn, unga och familjer kan det konstateras att kuratorstjänsterna finns tillgängliga i hela området emedan det är mera utmanande med psykologtjänsterna. Det är utmanande att få tvåspråkiga psykologer till de norra och västra delarna av området. Ur årsberättelsen framgår att då det kommer till rehabiliteringstjänster för barn har tillgången till talterapeuter förbättras avsevärt och de svenskspråkiga tjänsternas situation har blivit mycket bättre i hela området. Beträffande barnskyddet är det fortfarande utmanande att få svenskkunniga socialarbetare och socialhandledare. Inom barnskyddets öppenvård har det kartlagts vem som kan ge service på svenska och i planerade ärenden kan man oftast garantera service på svenska. Barnskyddets jourtelefon får däremot svagt betyg då det kommer till att få service på svenska.

Inom funktionshinderservicen finns det flera områden där det är utmanande att få service på svenska. Även färdtjänsten och funktionshinderservicens rådgivningstelefon hör till de tjänster människor uppgett att de inte fått service på svenska.

Ur mötesmaterialet och utkastet till årsberättelse för år 2024 framkommer att kund- och patientsäkerheten följs med och att antalet anmälningar som på något sätt berör språket är mycket få. Som en tänkbar orsak nämns att det inte finns en kategori som direkt berör språket och att det kan påverka att det inte görs anmälningar i samma utsträckning kring språkfrågan. I beredningen till mötet skrivs också att det för årsberättelsen inte finns optimalt med data, det då samtliga klient- och patientdatasystem inom organisationen inte är tagna i bruk, vilket även gäller andra mätare som ännu behöver vidareutvecklas.

Västra Nylands specialuppgift

I lagen om ordnande av social- och hälsovård stipuleras att Västra Nylands välfärdsområde ska stödja utvecklande av de svenskspråkiga social- och hälsovårdstjänsterna i hela landet. I detaljmotiveringarna till lagen skrivs att specialuppgiften innebär att Västra Nylands välfärdsområde ska ge stöd till andra välfärdsområden. Det framgår att det kan göras till exempel genom att skapa nätverk av välfärdsområden som ordnar svenskspråkiga tjänster samt genom att producera material och modeller för att definiera de svenskspråkiga servicekedjorna och tjänstehelheterna för samtliga välfärdsområden.

Västra Nylands välfärdsområde omfattar tio kommuner och har en befolkningsmängd på knappa 500 000 människor, varav ca 56 500 har svenska som modersmål. Det hör till välfärdsområdesstyrelsens uppgifter att svara för att stödja utvecklingen av de svenskspråkiga social- och hälsovårdstjänsterna. Så hur har det gått?

Det är den svenska enheten som främst arbetat med specialuppgiften. Enheten består i dagsläget av två personalresurser, så det är väldigt liten enhet vi talar om.

Under år 2023 har en del av tiden använts till att organisera sig, det såväl internt som externt. Inom ramen för specialuppgiften har den svenska enheten en gång i månaden koordinerat ett nätverksmöte i vilket de tvåspråkiga välfärdsområdena, Helsingfors stad, Institutet för hälsa och välfärd (THL) och Det finlandssvenska kompetenscentret deltar. Därtill håller svenska enheten i trådarna för ett nordiskt inspirationsnätverk, som också sammanträder en gång i månaden. För tillfället är det representanter från Finland och Sverige som deltar i det nätverket.  Andra nätverk som sett dagsljus sedan välfärdsområdena inrättades är översättningsnätverket för tvåspråkiga välfärdsområden, även det har koordinerats av svenska enheten. AI-aktörer inom översättning har också kartlagts. Annat som koordinerats är samarbetet med THL, läroinrättningar och andra aktörer.  Överlag har det samlats in och delats god praxis, modeller och information.

Man kan summera som så att uppgiften i nätverket handlar om att dels kartlägga, dela, samarbeta och stöda utvecklande av verktyg och god praxis, dels om att påverka och koordinera. Inom nätverket för de tvåspråkiga välfärdsområdena har man under det första året bland annat jobbat för enhetliga uppföljningsmätare, däribland har det utarbetats ett botten för invånar- och personalenkäter. Diskussion om och insamlande av material gällande språkkrav, språkutbildningar och språktillägg har också förekommit.

Från Västra Nylands välfärdsområdes sida har man också varit i kontakt med THL om hur språket bör beaktas nationella mätare. Inom området pågår även en pilot med användning av AI inom översättningen.

Konklusion och slutord

Att två år in i välfärdsområdenas verksamhetstid dra långtgående slutsatser är varken befogat eller möjligt, utan det behövs såväl mera tid som bättre data och tydligare mätare. Samtidigt kan vissa slutsatser göras och utvecklingsförslag ges. För att service och tjänster ska ges likvärdigt på svenska och finska för klienter och patienter krävs att det finns personal som behärskar svenska, att det svenska språket främjas inom organisationen och att man målmedvetet skrider till åtgärder för att tillgodose de språkliga rättigheterna.

De språkliga rättigheterna ska efterlevas inom samtliga serviceområden oberoende av vilka tjänster det är fråga om samt i all verksamhet inom organisationen. Ett sätt att stärka den svenskspråkiga vårdens strukturer vore att göra det nationalspråksnämnden fört fram, att direktören för svenska enheten i Västra Nylands välfärdsområde skulle ingå i ledningsgruppen.  Det här gäller också rent generellt i samtliga välfärdsområdena, att en direktör med ansvar för svenska tjänster bör sitta i ledningsgruppen. Det behöver alltid finnas kunskap om och förståelse för det svenska. Oberoende vilken fråga det handlar om ska finska och svenska från steg ett beaktas likvärdigt. Man ska alltså inte utgå ifrån det finska och sedan översätta och hitta lösningar för det svenska. Det här gäller allting, om det sedan är telefonlinjer, husläkare eller upphandlingar.

I utkastet till årsberättelse för Västra Nylands välfärdsområde skrivs att social- och patientombudet inte har kontaktats i ärenden som berör tillgänglighet av service på svenska. Samtidigt framgår också att en utmaning är att social- och patientombuden inte besitter tillräckliga språkkunskaper för att kunna ge en likvärdig muntlig service till de som pratar svenska. Det här är ett praktexempel på hur det inte borde vara. Organisationen behöver vara uppbyggd så att det i hela organisationen finns en förståelse för det svenska samt kunskap nog att sköta de olika uppgifterna.

En ytterligare, och i mitt tycke en väldigt viktig lösning, är att ge nationalspråksnämnderna mera inflytande och även viss budgetmakt.

Svenska enheten i Västra Nylands välfärdsområde står för kostnaderna och administrationen av specialuppdraget. Med beaktan av tillbudsstående resurser görs en hel del gott och viktigt arbete men samtidigt är det oskäligt att förvänta sig det omöjliga av endast några få personer. Det borde ges nationell finansiering för specialuppgifter som denna.

Summa summarum kan det konstateras att mycket arbete är på gång och ett halvfärdigt arbete kan inte bedömas. Mycket av det som görs stöder tillgången till service på svenska, dit hör till exempel artificiell intelligens och distanstjänster som är ett komplement till övriga tjänster. Samtidigt finns det siffror som är oroväckande, inte minst i Språkbarometern 2024, och därför behöver vården på svenska bevakas noggrant och målmedvetna åtgärder vidtas. I teorin finns det goda möjligheter, däribland nationalspråksnämnder och specialuppgifter. Nu gäller det att även i praktiken främja ett gott språkklimat på samtliga nivåer.