Boken finns till salu på Akademiska bokhandeln i Helsingfors. Du kan även köpa boken via nätbokhandeln Booky.fi. Under hösten kommer tankesmedjan Agenda tillsammans med Henrik Stenbäck att åka på turné i Svenskfinland med boken. Mer information följer.
Det var fullsatt i Aurora-salen i riksdagens bibliotek då Henrik Stenbäck presenterade sin nya bok Fyra år i opposition, utgiven av tankesmedjan Agenda.
I lanseringen deltog utöver författaren även SFP:s ordförande Anna-Maja Henriksson, Hufvudstadsbladets ledarskribent Susanna Ginman även ett flertal tidigare partiordföranden samt många tidigare och nuvarande riksdagsledamöter. I publiken fanns även inbjudna gäster, press och ett stort antal medborgare intresserade av samhällsfrågor. Diskussionen var livlig och givande, med många initierade frågor och kommentarer.
Så här inledde Henrik sin presentation av boken:
”Det är tre centrala frågor som jag vill lyfta fram från innehållet. Det första är förstås vad var det som gjorde att ”det eviga regeringspartiet” efter 36 års oavbruten regeringsmedverkan hamnade i opposition? Vi vet att Timo Soini har tagit äran åt sig för att SFP skickades ut i kylan, något han skrivit om i en egen bok. Jag kan säga att av de totalt 36 personer som jag under skrivprocessen förra våren samtalade så var intervjun med Soini den överlägset längsta. Vi satt i 2 timmar och 50 minuter på hans stamkafé på Iso Omena. Hans slutsatser om sin egen roll då Juha Sipilä utsåg sin regeringsbas är både intressant och kommer i boken fram i mer nyanserad dager än tidigare.
Det andra centrala frågan är hur Svenska riksdagsgruppen anpassade sig till sin nya roll som oppositionsgrupp. Partiet som 36 år i rad inte gjort annat än suttit i regeringen. Jag har velat beskriva de spänningar inom gruppen som denna omorientering naturligt nog medför. Kan vi gå emot linjebeslut som vi tidigare i regeringsställning har varit med om att stödja?
En del kanske svarar nej och säger att det är en trovärdighetsfråga. Andra säger att det fordras av ett oppositionsparti ett annat grepp än av ett regeringsparti. På riksdagsgruppens möten fördes många diskussioner om detta. Det gällde att hitta en trovärdig oppositionslinje i de olika frågorna som stod på agendan. Den här diskussionen var nyttig och som jag på ett par ställen i boken lyfter fram så ledde det till att gruppen kunde splittras i voteringarna i stora salen. Det var nödvändigtvis inte så farligt, utan illustrerar bara att man kan resonera på olika sätt inom gruppen.
Det tredje som boken behandlar är regeringen Sipiläs två ganska så dramatiska inre kriser. I november 2015 höll Samlingspartiet på att flyga ut på grund av starkt divergerande åsikter om hur vårdreformen skulle se ut. Den andra och mer dramatiska krisen uppstod i juni 2017 då Jussi Halla-aho valdes till ordförande för Sannfinländarna. Sipilä och Orpo ansåg att det inte fanns förutsättningar för regeringssamarbete med Sannfinländarna under Halla-aho. Vardera gången spekulerades det friskt om SFP (och KD) skulle ersätta Samlingspartiet respektive Sannfinländarna i regeringen. Med facit på hand vet vi att sakerna tog en annan vändning. Jag har i boken beskrivit Svenska riksdagsgruppens hållning i svängarna.”
Boken väckte även många tankar hos partiordförande Anna-Maja Henriksson.
– Henrik, du har nog lyckat fantastiskt bra i att skriva om den här tiden, en tid som var mycket annorlunda och lärorik för partiet. Det är otroligt värdefullt att detta nu finns dokumenterat.
De olika kapitlen i boken beskriver mycket väl de stora sakfrågorna som präglade förra valperioden; vårdreformen, den dåvarande regeringens inställning till det svenska språket, Sannfinländarnas splittring samt SFP:s första ”egna” interpellation sedan 1930-talet.
– Det var ju en otroligt stor omställning för oss som parti och för alla oss riksdagsledamöter som varit vana att jobba inom regeringen. Dels handlade det om praktiska saker som skuggbudgeter, reservationer i utskotten och interpellationer. Men fram för allt handlade det om en väldigt stor mental omställning. Och det här tog nog tid att vänja sig. Många stunder av frustration förekom det nog också, minns Henriksson.
Hon ser ändå att det finns en liten guldkant på oppositionsperioden.
– Det positiva var förstås att vi hade ett mycket ambitiöst programarbete nom partiet. Vi utvecklades i vår kommunikation, särskilt på finska. Vi hade ett mycket aktivt samarbete mellan riksdagsgruppen, partikansliet och Nils Torvalds kansli i Europaparlamentet. Allt detta har nog hjälpt oss mycket sedan i såväl regeringsförhandlingarna som i regeringsarbetet.
Bilder från lanseringen:
Nu kan du ladda ner och läsa Henrik Stenbäcks bok Fyra år i opposition.
Ladda ner här