Förra hösten hade jag glädjen att sitta ned med ett femtiotal svensklärare från olika delar av landet. I samma veva insåg jag att svensklärarna i de finskspråkiga skolorna är nyckeln till Finlands fortsatta tvåspråkighet.
Vi hade en mycket öppen dialog om varför lärarna hade valt eller hur de hade hamnat in på sin nuvarande bana. Vissa hade själv haft en otroligt inspirerande lärare i svenska som hade väckt intresset för språket. Andra hade bildat familj med en svenskspråkig partner och på den vägen kommit in på svenskan. Och några svarade att språket de egentligen brinner för är franska, men att det helt enkelt inte finns tillräckligt med undervisningstimmar i det för att man ska kunna livnära sig, så de undervisar också i svenska.
Att lära sig svenska i Finland är en mångfacetterad helhet. Beroende på var i landet du bor kanske du aldrig kommer i kontakt med svenskan. På frågan om varför vi läser svenska hänvisas det ofta till landets tvåspråkighet, vår gemensamma historia med Sverige och vikten av det nordiska samarbetet. På samma gång är det få skolämnen som aktivt får utstå politiska påhopp av riksdagsledamöter. När har du senast hört någon i plenum kräva att vi inte ska behöva lära oss matematik, bildkonst eller hälsokunskap?
Att man dessutom inleder studierna i svenska i ett skede då eleven ska lämna barndomen bakom sig och äntra ungdomen gör inte din sits som svensklärare lättare. Därför har Agenda tillsammans med Svensklärarna rf och Språkambassadörerna sammanställt en broschyr som förhoppningsvis kan ge dig några matnyttiga tips i din skolvardag.
Skippa den historiska aspekten och fokusera på den individuella nyttan
Alla finländare påbörjar en språkresa på det andra inhemska, men bara en del av oss åker till ändstationen. Som svenskspråkig började jag lära mig finska på årskurs fyra, och den inlärningsprocessen håller på ännu i dag. Jag har hela mitt liv varit omgiven av det finska och har således inte behövt någon särskild motivation för att lära mig det andra inhemska. Det har helt enkelt varit en nödvändighet för mig som finländare.
Min språkresa har varit enkel. Jag fick stiga på vid centralstationen, hade en klart utstakad resplan och ett tydligt mål i sikte. Visst har jag fått skrapa mig i huvudet och leta efter biljetten ett antal gånger, men jag har inte blivit utslängd från tåget.
Att som finskspråkig i Finland göra en liknande språkresa kan vara betydligt knepigare. Du hoppar på ett tåg som redan är rörelse eller just ska lämna stationen, det är oklart vart du är på väg och framför allt är du lite osäker på varför du ens tvingas sitta på just det här tåget, när det finns så många andra intressanta destinationer att välja mellan.
En av mina bästa vänner hör till de finskspråkiga som inte hoppade av tåget utan fortsatte sin språkresa även efter studierna. Enligt honom borde språkundervisningen fokusera på vilken nytta man har av svenskan på det individuella planet. Här kommer några exempel:
* Svenska är som ämne ganska lätt, och stöder din engelska.
* I Österbotten finns det stor efterfrågan på arbetskraft i många olika branscher.
* Du kan tala med Greta Thunberg på hennes eget modersmål.
* En cykelsemester till Åland har betydligt mindre klimatavtryck än en flygresa till södern.
Men finlandssvenskarna då?
Jag har vuxit upp på svenska, jag har studerat på svenska och hittills har största delen av mitt yrkesliv gått på svenska. För mig är ett tvåspråkigt Finland en ödesfråga, för även om jag i vardagen är tvåspråkig, så är jag i nöden enspråkig. Men det är kanske inte en orsak för en 15-åring i Pieksämäki att lära sig svenska.
Det var faktiskt en av svensklärarna som förra hösten konstaterade att det bara är finlandssvenskar som pratar om varför vi lär oss svenska i Finland. Hen tyckte att det var viktigare att bara tuta och köra på. Och jag håller fullständigt med. Men i nåt skede kommer den där 15-åringen i Pieksämäki, som har tröttnat på att traggla oregelbundna verb, att fråga varför hen måste lära sig svenska. Och då kan det vara bra att ha åtminstone några svar att ge på den frågan.
Som svensklärare är du både konduktör och lokförare på språktåget och jag önskar dig och dina elever en lyckad resa. Annars kan det gå som för butiksbiträdet i Jämsä en påsk för många år sedan. Min partner och jag talade svenska med varandra vid kassan, och då jag betalade frågade biträdet mig uppriktigt:
– Anteeksi, mun on vaan pakko kysyä, mitä kieltä te puhutte?
– Ruotsia, sitä toista kotimaista, svarade jag.
Ted Urho
Verksamhetsledare för tankesmedjan Agenda
Texten har även publicerats i tidningen Poppis 01/2020. Pamfletten Kortkurs i Svenskfinland gavs ut i samarbete med Svensklärarna i Finland rf och Språkambassadörerna.
