Den 21 januari 2021 klockan 12.00 lokal tid svors Joe Biden in som USA:s 46:e president. Före valborg torde det ha gått 100 dagar av Bidens – av totalt 1461 dagar. Det handlar alltså om knappa sju procent av tiden – vilket kan anses vara lite eller mycket beroende på perspektivet. Kampanjerna är ändå långa i USA och då de pågår är sannolikheten mindre att den sittande presidenten kan genomföra stora saker. Donald Trumps framgångsrika nominering av Amy Coney Barrett till Högsta domstolen 35 dagar innan presidentvalet år 2020 utgör ett kraftigt undantag.
Hur starkt är Joe Bidens mandat av folket?
President Trumps tid i Vita Huset var på många sätt ovanlig. Det sista året präglades också av coronavirusets framfart i USA, som inte verkade ha någon ände. Ser man till opinionsmätningarna var Donald Trump den mest illa omtyckta presidenten sedan mätningar infördes. Han är också den enda president som aldrig nådde en popularitetssiffra över 50 % i Gallups dagliga väljarundersökning.
Man kunde därför ha förväntat sig ett tydligare valresultat. Mätt i antal elektorsröster blev det faktiskt ett sådant: Joe Biden vann valet med 306 elektorsröster mot Trumps 232. Det var nästan exakt samma siffror som Donald Trump besegrade Hillary Clinton med i valet 2016, då stod siffrorna 304–227. Det anmärkningsvärda år 2016 var ändå att flera delstater vägde väldigt jämnt och att marginalerna i delstaterna Wisconsin, Michigan och Pennsylvania var väldigt små: Den totala segermarginalen år 2016 för Donald Trump var drygt 77 000 väljare. Skulle dessa röstat annorlunda så hade Hillary Clinton blivit president. Det ännu mera anmärkningsvärda är ändå att marginalerna faktiskt var ännu mindre denna gång. I delstaterna Georgia, Arizona och Wisconsin vann Joe Biden med en marginal på 44 000 röster. Om dessa skulle ha gått till Donald Trump, så hade vi haft ett läge där elektorsrösterna blivit lika, vilket med största sannolikhet hade lett till att Trump hade omvalts.
Vid sidan av de avgörande elektorsrösterna, kan man också se på antalet faktiska väljare. Där var läget ett helt annat. År 2016 fick Hillary Clinton drygt 2,8 miljoner fler röster än Donald Trump. År 2020 fick Joe Biden sju miljoner fler röster än Donald Trump.
Joe Bidens mandat är mot den bakgrunden hyfsat starkt, även om segern i vissa avgörande delstater var liten.
Bidens attityd
En av Joe Bidens starkaste sidor som president anses vara hans förmåga att visa empati och vara stödjande. Detta är en förmåga som är djupt rotad i hans eget liv. Han miste tragiskt sin fru och dotter i en bilolycka och förlorade sin äldsta son till cancer. Hans yngre son har å sin sida kämpat, och kämpar fortfarande, med drogberoende och andra problem.
Under sin långa karriär i kongressen har Biden hört till mittfåran och ofta samarbetat över partigränserna. Han har under sin långa karriär skapat ett kontaktnät som är unikt i dagens polariserade verklighet.
I demokraternas primärval var ett av de starkaste argumenten mot Joe Biden att han stod republikanerna för nära och att han inte stödde lagförslag från det demokratiska partiets vänsterflygel gällande till exempel reformer av hälsovården. Han har också ansetts stå nära banker och kreditkortsbolag. Det kan nämnas att hans delstat Delaware är hemort för många av dessa aktörer.
En av de stora frågorna i Bidens paket är införande av ett de facto system med barnbidrag, någonting helt nytt i USA.
Joe Biden är också den president genom tiderna med mest erfarenhet av kongressen. Han vet hur saker fungerar i Kapitolium och har en realistisk syn på vad som kan göras. En annan viktig och unik erfarenhet är förstås hans åtta år som Barak Obamas vice president. Förhoppningarna var alltså stora att Biden skulle lyckas bryta den totala avsaknaden av samarbete mellan demokrater och republikaner i kongressen, som präglat de senaste åren.
Bidens första tid vid makten ser ändå ut att bli likadan som motsvarande period under Barack Obamas första kvartal. Trots försök att nå kompromisser som republikanerna kunde acceptera så gick Obamas stora bedrift, The Affordable Care Act (Obamacare) igenom med enbart demokratiska röster. Samma mönster upprepades med andra lagar.
Valsystemet i USA är sådant att det saknas incentiv för att låta det andra partiet få några segrar. Med andra ord kommer republikanerna knappast att rösta på ett sådant sått som skulle göra att Biden kunde ta äran åt sig. Han verkar inse att tiden är knapp och att republikanerna är hopplösa, och den här gången ser han ut att också agera därefter.
En stark öppning
Det har varit en intensiv start för Bidens administration. Omedelbart efter att han tillträdde meddelade USA att man återvänder till Parisavtalet. Genom att utnämna John Kerry, tidigare senator, presidentkandidat (2004) och utrikesminister, till ansvarig för klimatfrågor (United States Special Presidential Envoy for Climate), gav Biden dessutom klimatarbetet verklig tyngd. I april kallade han till ett klimatmöte och konstaterade att det är USA:s avsikt att halvera sina utsläpp till 2030 och bli klimatneutralt senast år 2050.
Koordinerandet av coronavaccinationerna körde också igång omedelbart. Det här var ett uppdrag som Trump under sin presidentperiod helt överlät åt delstaterna, men som under Bidens ledning centraliserades och tog ordentlig fart. Takten för genomförandet av vaccinationerna är häpnadsväckande. Det väckte viss munterhet då Biden menade att 100 miljoner vaccindoser skulle ges under hans första 100 dagar: men belackarna kom på skam. Man var tvungen att revidera det målet, eftersom målet både uppnåddes tidigt och fördubblades. Över 225 miljoner doser har getts till dags dato och ökar med miljontals doser dagligen.
I kongressen har det också saker hänt. Man har, utan minsta lilla republikanskt stöd, klubbat igenom ett stimulanspaket på ofattbara 1,9 biljoner dollar, det vill säga 1900 miljarder dollar. Summan är ofantlig – i proportion till vår finska statsbudget skulle det motsvara ett stimulanspaket på 25 miljarder euro. Bidens stimulanspaket, som heter The American Rescue Plan Act , är ett tillägg till det massiva paket som Trump drev igenom i snabb takt i början av år 2020, det så kallade CARES Act på 2200 miljarder dollar. USA har alltså stimulerat rejält den senaste tiden.
The American Rescue Plan Act är enormt och innehåller en mängd saker som inte har diskuterats offentligt. En av de stora frågorna i Bidens paket är införande av ett de facto system med barnbidrag, någonting helt nytt i USA. Beräkningar visar att man via det här systemet kunde halvera antalet barn som lever i fattigdom. Tre fjärdedelar av befolkningen understöder paketet, vilket gör att Biden kan hävda att det även har stöd bland republikaner, även om ingen republikan i kongressen röstade för det.
Till näst ska Bidenadministrationen försöka få igenom ett paket vid namn The American Jobs Plan, ett infrastrukturpaket där man utöver vägar, broar och flygfält även inkluderar utbyggande av bredband, uppdatering av elnätet, dagvård och en mängd andra saker.
Det är alltså anmärkningsvärt att Joe Biden, som av demokratiska aktivister utpekades för att stå för långt högerut i primärvalskampanjen, har agerat på ett väldigt progressivt sätt, med enorma satsningar på den offentliga sektorn.
Har allt gått som planerat?
Utmaningar har förstås också funnits. Den stora utmaningen så här långt har handlat om den stora mängden immigranter vid USA:s södra gräns, och framför allt det stora antalet ensamkommande barn. Läget vid gränsen har uppenbarligen överraskat administrationen och man har inte lyckats få situationen under kontroll. Symptomatiskt är att man inte velat kalla situationen för en kris. Till exempel sade Jen Psaki, presidentens pressekreterare, att det uttryckligen inte handlar om en kris. Hon fick dock ändra sig, då Biden gick ut och sade att det uttryckligen var en kris.
Som president har Joe Biden kunnat uppvisa utmärkta opinionssiffror så här långt, vilket är häpnadsväckande med tanke på republikanernas starka motstånd. Samtidigt har republikanerna gått allt mer högerut samt skakats av skandaler med mer eller mindre extrema förtecken. Joe Biden vet ändå att mellanårsvalet i november 2022 kommer fortare än man anar: Risken är uppenbar att i alla fall representanthuset då kan falla i republikanernas händer. Det gäller alltså att smida medan järnet är varmt – den lärdomen verkar administrationen ha tagit till sig. Vi kan alltså räkna med att tempot fortsättningsvis hålls högt.
I januari 1996 höll Bill Clinton sitt årliga tal till kongressen och förkunnade att ”The era of big government is over”. Efter de massiva satsningar som nu planeras har flera bedömare travesterat uttrycket genom att konstatera ”The era of big government is back!” På onsdag kväll 28.4 håller Biden sitt första stora tal till kongressen, det blir intressant att se hur det låter. Spännande tider i USA, men en sak är i alla fall säker: Någon ”Sleepy Joe”* har inte synts till.
*Donald Trumps öknamn för Joe Biden under valkampanjen.
Text: Andreas Elfving
Skribenten är SFP:s politiska och internationella sekreterare, samt ofta anlitad USA-kännare.
