Tankesmedjan Agenda lanserade sin nya rapport Sidan hittades ej – den digitala
tvåspråkigheten på alla hjärtans dag på Luckan i Helsingfors.
Rapporten är en kartläggning av den digitala verkligheten i Finland och granskar hur
offentliga myndigheter, kommersiella aktörer samt andra bygger upp sin språknärvaro på
webben. Rapporten är skriven av språkforskaren FM Markus Söderman, doktorand vid
Helsingfors universitet. I rapporten ingår även en kommentar av folktingssekreterare
Christina Gestrin.
Lanseringen inleddes av undervisningsminister Anna-Maja Henriksson,
styrgruppsordförande för tankesmedjan Agenda. Hon lyfte upp utmaningarna med att hitta
information på svenska, vilket kräver tålamod, detektivarbete och ibland tolkning samt
poängterade vikten av att säkerställa att vital information är tillgänglig på svenska och
begriplig, särskilt i ett tvåspråkigt land som Finland.
– Språk är en viktig faktor när det gäller tilliten till myndigheter. Om en myndighet inte
kommunicerar på ett språk man förstår är det lättare att ta emot information från andra
källor, vilket också kan utnyttjas. Därför står det i regeringsprogrammet att båda
nationalspråken och också andra språk ska beaktas i arbetet mot desinformation.
Tekniska lösningar och mänskliga mönster
I rapporten lyfter Markus Söderman upp vikten av att undersöka hur språkval och
användarupplevelse samspelar på olika webbsidor, särskilt med tanke på
minoritetsspråkens ställning.
– Språkanvändningen på internet bör utformas med användaren i fokus, säger han.
Det gör man genom att både tänka en- och tvåspråkigt. De som lever på ett minoritetsspråk
brukar i regel ha kunskaper i majoritetsspråket. Även om tvåspråkigheten är väl utbredd
bland Finlands svenskspråkiga, finns det fortfarande de som inte talar en särskilt bra finska
samt de som inte talar finska över huvud taget.
– Rent konkret kan man föreställa sig en webbsida som man inte själv förstår, som till
exempel en sajt på kinesiska, exemplifierar Söderman. Då lönar det sig istället att använda
en symbol för att visa på språkmenyn.
Att använda nationsflaggor för att indikera språk rekommenderar han inte.
– Undvik flaggor. Flaggor har sin plats, men man bör undvika flaggor för att markera språk.
Det finns neutralare sätt att markera språk, exempelvis med en jordglob. Flaggor kan
användas för att markera stater, exempelvis om man har internationell verksamhet.
I rapporten har Söderman studerat sajter i både vanlig och i mobil version. På en liten skärm
är utrymmet begränsat, och språkval tenderar att försvinna från synfältet, menar han.
– Göm inte språken bakom en meny. Språket är väsentligt för att ta del av information.
Menyn för att byta språk bör ligga längst uppe på sidan och inte vara gömd bakom en annan
meny.
Det lagstadgade ansvaret
I rapporten ingår även en kommentar av Christina Gestrin, folktingssekreterare. Hon inledde
med att tacka för att Agenda lyfter frågan om den digitala tvåspråkigheten, och
konstaterade att det är en fråga som även Folktinget jobbar med.
– Folktinget får årligen upp till 100 anmälningar från svenskspråkiga, vars språkliga
rättigheter inte har tillgodosetts i kontakten med tvåspråkiga myndigheter. Under 2022 och
2023 gällde nästan en tredjedel av språkskyddsanmälningarna brister i eller avsaknaden av
svenskspråkiga digitala tjänster.
I sin kommentar noterade hon även att svenskspråkiga i Finland utnyttjar digitala tjänster i
mindre utsträckning än finskspråkiga.
– Många svenskspråkiga uppger att problemet är att informationen på svenska är mindre
omfattande än den finska informationen. Enligt justitieministeriet är 29 procent av de
svenskspråkiga missnöjda med statens e-tjänster, medan motsvarande andel bland de
finskspråkiga är sex procent. Problem har också uppstått av att det kan vara svårt att hitta
den svenska webbsidan och att man ofta dirigeras tillbaka till den finska sidan. Agendas
rapport ger en bra helhetsbild av de problem som svenskspråkiga ofta stöter på, säger
Gestrin.
