Språkklimatet är bättre nu än för fyra år sedan, visar Agenda-rapporten Som om rulltrappan stannat, skriven av sociologen Kjell Herberts, utgående från enkätsvar av närmare tusen finlandssvenskar.
Enligt motsvarande rapport som kom ut 2019 upplevde 75 procent, eller tre fjärdedelar att situationen var dålig eller till och med mycket dålig, då det kom till svenskans ställning. I dagens läge har siffran sjunkit till lite på 60 procent, medan en 25 procent säger att svenskans ställning är bra. 10 procent av respondenterna anser att svenskans ställning idag är till och med mycket bra. År 2019 var andelen som tyckte så noll.
Dessa problem lyfter finlandssvenskarna upp
Kjell Herberts har analyserat enkätsvaren, och väljer att lyfta upp tre saker ur rapporten: engelskans intrång som det nya ”andra inhemska”, att svenskspråkiga måste reservera mera tid om de vill ha offentlig service på svenska samt att svenska språkkedjor ofta brister.
– En trend som många har upplevt är att man som svenskspråkig allt oftare blir bemött på engelska. Det är som om den finska motparten utgår från att en som talar svenska även talar engelska och gör detta hellre än att tala finska, exemplifierar Herberts.
Många upplever även att man måste ta mera tid på sig, ifall man väljer svenska då man ringer ett servicenummer.
– Även om svensk service ges inom hälso- och sjukvården upplever många att utbud och efterfrågan inte är i balans. Väntetiderna kan vara långa, såväl i telefon som i vårdköer. Många svarare har upplevt att den svenska servicen, oberoende av ärendets art, är mycket långsammare.
Ändå är det många som väljer svensk service. Av respondenterna använder närmare 80 procent svenska inom hälsovården eller med Skatteförvaltningen. 71 procent använder svenska hos banken och 66 procent med FPA. Över hälften av finlandssvenskarna byter även till svenska i automatkassorna, men bara cirka 25 procent väljer svenska i matbutiken eller i nätaffären.
Kjell Herberts menar även att många vittnar om att svenskspråkiga språkstigar på webben inte fungerar: dokument saknas, länkar fungerar inte eller så talar personen i chatten inte sen heller svenska.
Detta noterar även språkrättsrådet Corinna Tammenmaa vid Justitieministeriet i sin kommentar till rapporten.
– Det är mycket oroväckande att läsa kommentarerna om att då svenskspråkiga servicestigar, servicenummer eller dylikt ordnas så fungerar de dåligt. Det betyder att ett stort arbete gått till spillo. Någon har gjort en insats för att förbättra servicen på svenska. Och så är det brister i språkkunskap eller annan organisering som inte enbart försvårar den enskilda kundens liv, utan gör att tilltron till de svenskspråkiga lösningarna försvagas, säger Tammenmaa.
Dessa åtgärder vill finlandssvenskarna se (ett urval)
1. Tvåspråkig personal inom den offentliga sektorn borde få lönetillägg. Hur mycket och vad det skulle innebära i praktiken är inte närmare definierat i frågan, men en sak är klar, drygt 90 procent av svararna stöder tanken.
2. Tvåspråkiga lösningar oavsett kostnad måste förverkligas inom det offentliga anser en majoritet. Att nästan 80 procent backar upp tanken visar också att man anser att principen om samhällsservicens tvåspråkighet enligt enahanda grunder är viktig och måste få kosta.
3. Studentsvenskan och studentfinskan borde återinföras som ett obligatorium. Över 80 procent anser att ett återinförande är önskvärt, 11 procent tvekar, medan endast 5 procent är mot förslaget. Något färre, men ändå en klar majoritet anser att finskspråkiga skolelever borde läsa lika mycket svenska som svenskspråkiga läser finska. 18 procent tvekar, medan 13 procent ser det som mer eller mindre orimligt. Det är anmärkningsvärt att en majoritet av finlandssvenskarna i denna enkät inte anser att majoritets- eller minoritetstillhörighet skall avgöra i vilken omfattning man lär sig det andra språket, utan snarare som ett jämlikt tvåspråkighetsperspektiv, där även språkundervisningen skall ges enligt språklagens ”enahanda grunder”.
Sammandrag
Avslutningsvis noterar Herberts att finlandssvenskarna ställvis upplever ställvis ett dåligt språkklimat, men är inte lika uppgivna och pessimistiska som för fyra år sedan. Situationen är ingalunda tillfredsställande, men utvecklingen har gått i rätt riktning. År 2019 fick den dåvarande regeringen Sipilä en bottennotering och sågs som en avvecklare av svenska strukturer. Det svenska inslaget i regeringen var svagt, då även SFP var i opposition. Vårdreformen och statusen för Vasa centralsjukhus blev då en stark symbolfråga. Regeringen Marin får ett betydligt bättre vitsord för sin bevakning av svenska frågor. En förklaring ligger i att SFP och svensk- och tvåspråkiga politiker företräder regeringen Marin, även om man önskar att statsministern själv någon gång kunde ge svenskspråkiga signaler, inte minst i nordiska kontakter.
