Psykisk ohälsa är den största orsaken till arbetsoförmåga och frånvaro från arbetslivet i Finland. Samtidigt försöker många mitt i livet få arbete, barn, åldrande föräldrar, relationer och den egna hälsan att gå ihop. I den nya rapporten “Jag jobbar tills jag är trött – sen vilar jag” – balans mellan arbetsliv och övrigt liv är en nyckelfråga för psykiskt välbefinnande mitt i livet efterlyser forskarna Anna K. Forsman och Sanna Tuomela ett arbetsliv som bättre tar hänsyn till människors olika livssituationer.
Finland har rankats som världens lyckligaste land nio år i rad. Samtidigt har psykisk ohälsa blivit den enskilt största orsaken till längre sjukskrivningar, och utvecklingen är särskilt tydlig bland kvinnor.
Den nya rapporten från tankesmedjan Agenda riktar blicken mot den så kallade sandwichgenerationen: människor mitt i livet som ofta kombinerar arbetsliv med ansvar för både barn och åldrande närstående.
– Vi behöver se balansen mellan arbetsliv och övrigt liv som en central fråga för psykiskt välbefinnande. Människor mitt i livet kan samtidigt bära ansvar på jobbet, för barn, för åldrande närstående och för den egna hälsan. Ett hållbart arbetsliv måste bättre kunna möta den verkligheten, säger Anna K. Forsman, doktor i hälso- och vårdvetenskaper och en av rapportens skribenter.
Psykisk ohälsa kostar – både mänskligt och ekonomiskt
Rapporten visar att konsekvenserna av psykisk ohälsa sträcker sig långt utanför individen. Enligt de siffror som lyfts fram i rapporten beräknas vanliga psykiatriska diagnoser stå för omkring 76 miljarder euro i årliga hälso- och sjukvårdskostnader inom EU, motsvarande ungefär 6 procent av regionens samlade hälsobudgetar. Psykisk ohälsa beräknas dessutom minska BNP med närmare 2 procent per år inom EU under perioden 2025–2050.
Också utvecklingen bland unga visar hur tidigt utmaningarna kan börja. Förekomsten av ångestrelaterad problematik bland finländska elever i högstadiet och på andra stadiet har ökat från omkring 12 procent år 2015 till 21–22 procent år 2025. Skillnaderna mellan könen är samtidigt betydande.
– Psykiskt välbefinnande skapas inte enbart inom individen. Arbetslivets strukturer, normer och förväntningar spelar roll. Därför behöver lösningarna också finnas på arbetsplatserna och på samhällsnivå, säger Sanna Tuomela, doktorand vid Åbo Akademi och rapportens andra skribent.
Rapporten bygger, förutom på aktuell forskning och statistik, på ett rundabordssamtal där sakkunniga, beslutsfattare och berörda diskuterade lösningar för ett mer hållbart arbetsliv.
Bland förslagen finns ett ledarskap som främjar psykiskt välbefinnande, ökad jämställdhet i omsorgsansvaret och en diskussion om nya och flexiblare sätt att organisera arbetet.
”Ett smart partnerskap mellan arbetstagare och arbetsgivare”
Anne Salovaara-Kero, styrelseordförande för Österbottens välfärdsområde och direktör på MIELI Psykisk hälsa Österbotten, har skrivit kommentaren till rapporten. Hon beskriver också egna erfarenheter av att tillhöra sandwichgenerationen.
– Att erbjuda fungerande, flexibla stödstrukturer på arbetsplatsen är inte administrativ eller ekonomisk belastning. Det är en ekonomisk vinst för arbetsgivaren i form av minskad sjukfrånvaro, högre produktivitet och starkare lojalitet, skriver Salovaara-Kero.
Hon efterlyser bland annat stärkt tidigt stöd inom företagshälsovården, lågtröskeltjänster för psykisk hälsa och bättre möjligheter för partiellt arbetsföra att arbeta. Hon vill också se en diskussion om riktade försök med förkortad arbetstid för personer i sandwichgenerationen och bättre stöd för närståendevård.
”Psykisk hälsa är inte en sidofråga”
Undervisningsminister Anders Adlercreutz, ordförande för Agendas styrgrupp, betonar att frågan berör betydligt fler än dem som redan drabbats av psykisk ohälsa. De flesta människor bär flera roller samtidigt – som arbetstagare, föräldrar, barn, anhöriga, föreningsaktiva och medmänniskor.
– Psykisk hälsa är inte en sidofråga, det är en samhällsfråga. För att skapa ett hållbart arbetsliv behöver arbetsmarknadspolitiken utvecklas i takt med att arbetslivet och människors livssituationer förändras, säger Adlercreutz.
Han framhåller att ett arbetsliv som bättre kan kombineras med livets olika ansvar gynnar både individen och samhället.
– Oavsett vilken roll eller vilka roller vi har ska vi kunna ta ansvar utan att vår hälsa blir priset vi betalar. Det här är ett samtal som vi behöver fortsätta – för vårt välmåendes skull, för arbetslivets skull och för hela samhällets skull, säger Adlercreutz.